Vanemänniska...jag???

Jepp det är jag...så in i bomben. Var på ett muskelpass idag och jag visste redan innan att det skulle vara en ny ledare, okej tänkte jag och tyckte att det spelar väl ingen roll. Men ack, under uppvärmningen uppskattade jag den nya ledarens nya friska tag...jag var sådär lagom svettig när det var dags att sätta igång passet. Men det var då de kom... förändringarna...redan efter 10 minuter hade hon tappat mig. Vår nya ledare gjorde alla övningar lite för komplicerade (för mig) och detta pass som jag gillat väldigt mycket förvandlades till ett pass där jag började fuska och sura. Fuskandet kommer sig faktiskt av att jag är totalt okoordinerad och inte hinner utföra rörelserna med bibehållen teknik. Därav också surandet, blä vad trist! Hon hade dock några bra magövningar men då var jag redan sur...så det minns jag inte i mitt sura huvud. Nu är frågan om det verkligen är så att passet är för svårt eller om det bara är jag som ogillar förändring? Det är nog bäst att ge det ett nytt försök.

Nu ska jag snart riktigt gotta ner mig i TV-soffan och knapra lite chips (natur dill och gräddfil, för att kompensera träningen menar jag)

Kommentarer
Postat av: mammamumlan

Ja du är värd alla chips i världen, puss

2008-08-25 @ 07:56:16
Postat av: heddan

du är bästa syrsan i världen!! jag saknar dig!!

2008-08-26 @ 22:37:47
Postat av: Anonym

Åhh, jag saknar er!!

2008-08-27 @ 15:53:33
Postat av: Rebecka

Jo, det håller jag helt med om.. Vintrarna i Sthlm är inte så mkt att hurra för..



Sommaren är ändå bäst.. =)



Hoppas allt är bra med er iaf!

Livet knallar på, hos oss händer inte så mkt, el iaf inget märkvärdigt!!

Ha det bäst!

Mga kramar

2008-08-27 @ 22:07:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback